Lars-Ove Johansson, Västerås har sammanställt en biografi om Gustaf Flodén.
Det är ett enormt arbete om en märklig prästman.
 |
| Digitalt museum |
Kyrkoherden i Lindberg
Gustaf Flodén
Gustaf Flodén
Översikt:
Gustaf Flodén var född på Kartagården i Ullene, Skaraborgslän den 7 aug. 1847. Död den 18 sep. 1915 i Lindberg, Halland. Han var son till riksdagsmannen för Bondeståndet, Johannes Andersson och hans maka Maja-Lisa Larsdotter. Gustaf hade 8 syskon, varav 2 systrar och en bror som överlevde honom.
Studerade i Skara Ht. 1863- Ht. 1870. Tog mogenhetsexamen (studentexamen) år 1871. Börjar studera samma år 1871 i Lund och i Uppsala 1872. Teoretisk teologi- och praktisk teologiexamen ”Dimmen” 6 juni år 1873 i Uppsala (Dimissionsexamen ("dimmen") var vid Uppsala universitet och den vanliga benämningen på teoretisk teologisk ämbetsexamen, vilken infördes 1831 vid de svenska teologiska fakulteterna ). Prästvigs samma år. Flyttar som Pastors adjunkt från Stommen, Trävattna till Härene den 3 nov. 1873, får där en tjänst som v. pastor. Får den 12 dec. 1874 en tjänst som v.pastor i Daretorp. Från den 1 maj 1876 tjänstgör han som v. pastor i Norunga. Från Norunga flyttar han sedan till Sunnersberg till en tjänst som v. komminister. Den 4 sept. 1876 tillträder han en tjänst som komministeradjunkt i Levene, men snart nog (1 dec. 1876) får han en tjänst som v.pastor i Larv. Återkommer ifrån Larv till Stommen, Trävattna 30 dec. 1877. Ansöker om ”infödingsrätt” till Göteborgs Stift och erhåller detta 7 aug. 1878. Han erhåller samma dag tjänsten som vikarierande komminister i Kungshamns församling, Tossenes pastorat. Den 3 sept. 1878 förordnas han av Domkapitlet till v. pastor i Carl Johans församling i Göteborg. Den 17 nov. 1879 flyttar han så till Göteborgs Garnisionsförsamling. Han avlade sin Pastorsexamen år 1880. Predikant och lärare vid Göteborgs fattigvårdsinrättning 1880. Flyttar den 20 nov. 1880 till Domkyrkoförsamlingen i Göteborg boende i 7:e kvarteret hus no. 40, och var 1881 Regementspastor vid Bohus Regemente. Flyttar 4 jan. 1884 till Masthugget (Oscar Fredriks församling) i Göteborg och bor på 11:roten hus no 53. Blir 1884 dömd av Domkapitlet till varning för olydnad. Flyttar till Romelanda pastorsboställe den 20 juli 1885 och är där v.pastor, regementspastor och ersätter pastorsadjunkten Larin. Den 6 juli 1886 flyttar han till Kungälv. Bor här tiden 1886-1893 då han flyttar till Prästgården Rote 1 nr 39 i Uddevalla den 7 dec. 1893. Den 20 juni 1894 flyttar han åter, denna gång till Prästgården, Lindberg i Halland. Han utnämndes i konseljen den 18 maj 1894 till kyrkoherde i Lindbergs och Torpa pastorat, som enligt konseljen är ett bland de bättre i norra Halland. Under en tid mellan 1894-1897 bor två syskon, Frans och Charlotta hos honom, något senare (1904) kommer också systern Klara-Maria hit en kort tid. Han vistades i Amerika omkring två månader (maj-juni) år 1901.
Gustaf Flodén hade hederstiteln teol. juris utriusque doctor som han erhöll 1901 av St. Stephens College New York and Trinity College. Han avlider i Lindberg den 18 sept. 1915. Orsaken var hjärnblödning. Doktor Const. Petersson i Varberg blev rådfrågad om dödsfallets orsak. Flod´dn var ogift.
Tidigt under året 1894 sökte sig Gustaf Flodén till flera olika pastorat men fick ej någon tjänst. Bl.a. sökte han tjänst som kyrkoherde i Reslöfs, Östra Kareby, Brönnestad, Matteröd och Värnamo.
Gustaf Flodén blev år 1894 tillsatt av Kungl. M:t. som kyrkoherde i Lindberg. Som de flesta av högre ort tillsatta, var han föga välkommen. Så småningom blev han erkänd och på det hela taget omtyckt. Hans namn var inte okänt ibland vida kretsar och hade inom Göteborgs stift en viss klang, något av svärd och trumpet. (Göteborgs Aftonblad den 1901-04-13)
Kyrkoherdeinstallationen ägde rum söndagen den 19 aug. i Lindbergs Kyrka då tillträdande kyrkoherden i Lindbergs och Torpa församlingar i Göteborgs stift i ämbetet installerades av kontraktprosten Fehrman i Träslöv.(1894-08-23 Stockholms Dagblad)
Gustaf Flodén var en omskriven person både som kyrkoherde och som privatperson. Han förekom under slutet av 1890-talet och i början av 1900-talet i flera tidningsartiklar en del om domstolstvister, andra om hans kyrkliga och privata engagemang.
Den 26 nov. 1891 dömdes i Stockholms rådhusrätt tre personer samt ytterligare 21 andra personer för ärekränkning mot Flodén i hans egenskap av ämbetsman och även som privat person.
År 1895 dömd och bötfälld av Göta Hovrätt, att böta 75 kr. för smädligt skrivsätt i ett mål mellan biskop Ullman m.fl. å ena sidan och Flodén å andra sidan. Därjämte ådömdes han 5 kr. böter för att han i målet inblandat vad till saken inte hörde. En smädeskrift som ej tillhör offentligheten. Artikeln innehåller målet om en till domkapitlet den 18 mars 1889 ställd skrift, vilken innehöll grova och förnärmande smädelser och tillvitelser mot dåvarande regementspastorn Gustaf Flodén samt åtskilliga andra med förvända och smädliga namn omnämnda personer. Ingen blev åtalad och fälld av Göta Hovrätt. Däremot fick G. Flodén böta 75 kr. för det han i en till hovrätten den 3 maj 1892 ingiven skrift smädat sina vederparter. (1895-02- Sydsvenska Dagbladet)
Anmälan mot kyrkoherden Gustaf Flodén. Hemmansägaren Anders Nilsson i nr. 2 Balg i Torpa församling har, enligt Varbergs Posten, hos Göteborgs stifts domkapitel anmält att kyrkoherden i Lindbergs pastorat, G. Flodén, två gånger vägrat att kyrkoskriva två av styrelsen för ”räddningsfonden för av föräldrarna vanvårdade barn i Varberg” hos Nilsson utackorderade barn. Nilsson yrkar med anledning härav åläggande för Flodén att ofördröjligen kyrkoskriva barnen samt att Flodén bör ådömas ansvar till för ämbetsfel. (1901-03-21 Dagen)
En prästsäck, som kan bli full, är den nyhet kyrkoherde G. Flodén i Lindberg, Halland har att uppvisa för den förvånade världen. Kyrkoherden Flodén har nämligen förbjudit samtliga nattvardsbarn i församlingen att giva honom pengar och ägg, såsom bruket där på orten varit, utan ämnar däremot själv utdela en penningsumma till de mest behövande bland barnen. Förhållandet borde vara en nyhet, ej blott för Lindbergs och Torpa pastorat, utan kanske också snarare för allt vad pastorat heter. (1895-04-16 Falukuriren)
Utdrag från artikel om ”Vandringsfolket” om fyra män och tre kvinnor där Gustaf Flodén har ingivit en skrivelse.
”Vandringsfolket i Halland har till K.m:t inlämnat en petition däri de bönfalla om att bli omhändertagna och att få sin beklagansvärda ställning förändrad.
Kyrkoherde G. Flodén i Lindbergs församling har understött petitionen och bilagt en skrivelse till denna petition och insänt den till Kungl. Fångvårdsstyrelsen. Kyrkoherden påpekar i skrivelsen de sorgliga erfarenheter man har av det liv, som ”tattarna” hittills fört, klandrar vederbörande för, att de inte ägnat nämnda folks belägenhet nödig uppmärksamhet, och slutar med att betona vikten av att skyndsamma och kraftiga åtgärder blir vidtagna för att få ”tattarna” under inflytelse av kristendom och civilisation”. (1895-12-30 Hallandsposten)
Vid valmöte i tingshuset i Varberg med valmän från Himle härad gjorde doktorn och kyrkoherden Flodén i Lindberg några inlägg i diskussionen. Han ville bl.a. att blivande riksdagsmannen skulle tänka på slöseriet inom kyrkan – med biskopar. Bl.a. förespråkade Flodén endast tre biskopar. En i Lund, en i Uppsala och en i Norrland. Han önskade också få till stånd en ändring i katakesundervisningen då den nuvarande uppfostrade barnen till ”lögn, stöld och bedrägeri”.
(1902-08-27 Arbetet)
Gustaf Flodén var känd för sin fruktodling och fick stort erkännande för denna. I dåtidens nyhetsflöde kan man hitta flera notiser om detta. Bl.a. skriver Göteborgs Aftonblad:
”Hallands Pomologiska Sällskap besökte Lindbergs Prästgård där kyrkoherden Flodén nedlagt stora kostnader för att få en mönstergill fruktträdgård. Här fanns äldre träd sedan tidigare, och Flodén har planterat nya årligen, senast i våras har ett 100-tal utsökta sorter planterats. Plommonträden var fulla med frukt. Av de mogna Astrakanerna och Sanct Svitlingpäronet bjöds sällskapet att smaka, därefter besågs ämbetslokalen med dess moderna kassavalv….” (1902-09-18 Göteborgs Aftonblad)
Vid fruktutställningen på teatersalongen i Varberg 1900 erhöll Gustaf Flodén pris bestående av fruktträd. Han får silvermedalj för sin fruktodling vid trädgårdsutställningen 1903 i Helsingborg. Pris vid fruktutställningen i Stockholm 1904.
G. Flodén utsågs till hedersledamot i Hallands Pomologiska Sällskap. Han var känt som en särdeles intresserad fruktodlare. (Göteborgs Aftonblad 1904-12-20)
Den stenrike kyrkoherden. Det har i pressen omtalats, att kyrkoherden G. Flodén i Lindberg för ett berg, som han köpt och vilket befunnits bestå av ren granit, av ett engelskt bolag erbjudits 360.000 kr. för berget. Falkenbergs tidning berättar nu, att Flodéns pris på berget är 540.000 kr eller 27.000 kr pr. Tunnland. Ernås detta pris, blir förtjänsten på berget över en halv miljon, för själv har hr. Flodén inte betalat mer än omkring 4000 kr för berget. (1901-04-04 Dagen).[1]
Under maj-juni år 1901 företog Gustaf Flodén på egen bekostnad en resa till Amerika. Den kom sedermera att bli omdiskuterad. Han ville utröna Augustana-synoden och den Episkopala kyrkans förhållande till denna Svenska Statskyrkan.
Tvisten ang. hans förehavande rörande Augustana-synoden och Episkopalkyrkan vid besöket i Amerika kom debatteras inom det kyrkliga både i Sverige och Amerika. Det finns ett antal artiklar i de Svensk-Amerikanska tidningarna om Gustaf Flodéns besök, både positiva och negativa. Ibland ser de negativa tongångarna ut, som i t.ex. Texas Postens artikel från 11 juli 1901, där man bl.a. kan läsa:
”Den svenske regementspastorn Gustaf Flodén, som en tid varit på besök i Amerika, bevistade i onsdags i Hartford avslutningshögtidligheterna vid episkopalernas Trinity College, vid vilket tillfälle han hedrades med utnämningen av ”doctor of divinity”. Läroverkets president höll därvid ett tal där han bl.a. yttrade, ´.. och nu välkommen till oss alla, kommer en annan distingerad svensk för att tigga om vänskap och allians emellan svenska kyrkan och vår egen älskade kyrka´. (Undrar just vad Augustana-synoden säger härom).
På e.m. hölls en bankett i Allyn House, pastor Flodén var en av gästerna, och uppmanad att hålla tal, gjorde han detta - men på svenska språket, till stor uppbyggelse för de amerikanska gästerna. Flodén kan nämligen, fastän han är ”divine doctor” vid ett engelskt college, inte uttrycka sig på landets språk. I sitt tal behagade han påstå, att de edukationella institutionerna i Amerika stå vida över gamla världens, och lovade att vid hemkomsten till Sverige utbasunera detta faktum. Med all aktning för den svenske regementspastorn har han i vårt tycke betett sig som en veritabel dumbom här i Amerika. Han borde mer än väl veta att Svenska Statskyrkan erkänt Augustana-synoden som sin dotterkyrka härstädes. Han har emellertid slagit blå dunster i ögonen på episkopalerna, och till belöning erhållit graden ”doctor of divinity”. Vid hemkomsten torde han dock av de statskyrkliga myndigheterna få ”lite-ris-i-antibus”, och det har han gjort sig välförtjänt av, skriver Österns Härold”.
Nedan en artikel ur tidningen Socialdemokraten, som har ett mer positivt innehåll:
”Till Soc.-D skrives från sakkunnigt håll: Det synes som om denna i Amerika omplanterade avart av den svenska statskyrkan skulle ha satt igång en systematisk förföljelse mot kyrkoherde Gustaf Flodén, från Lindbergs pastorat i Göteborgs stift, vilken nyligen på egen bekostnad gjort en studieresa i Förenta Staterna. Inte nog med att kyrkoherde Flodén under sin vistelse i Amerika överhopades med smädesskrivelser från en del Augustana-präster, nu har också synoden uppmanat sin president dr. Norelius att hos konsistorium i Göteborg göra anmälan mot kyrkoherden för att denne under sin vistelse i Amerika skulle ha ”gått episkopalernas ärenden”
Hela orsaken är den, att kyrkoherde Flodén är en s.k. frisinnad präst som vågar säga vad han tänker.
Under sin vistelse i Amerika fann han, att den ’heliga’ Augustana-synoden alls inte var sådan han tänkt sig den. Han fann större fördragsamhet och fullkomlig likhet med våra statskyrkogudstjänster hos de svenska episkopalerna i Amerika – och han vågade säga det.”
(1901-07-20 Socialdemokraten)
Augustana-synodens president dr. Norelius har anmält Kyrkoherde Flodén, Lindbergs pastorat, för konsistorium i Göteborg, för att ha verkat i Episkopalernas intressen och försökt värva ”proselyter” inom Augustana-synoden. Han har på egen bekostnad gjort en studieresa i Amerika och där verkat i episkopalernas intresse. (1901-07-13 Göteborgs Aftonblad
Vid en audiens hos konungen den 11 mars överlämnade kyrkoherde Gustaf Flodén Providenceprästmötets handlingar samt ett exemplar av dess svars -och tacksamhetsskrivelse vilken kyrkoherde Flodén enligt uppdrag vid audiens på ”Drott” vid Marstrand. Konungen gav Flodén rättighet att mottaga de utnämningar till juris utriusque doktor och teologie doktor som vid Episkopalkyrkans läroanstalter tilldelades Flodén under hans studieresa förra sommaren, samt i riket bära deras gradbeteckningar. (1902-03-15 Göteborgs Aftonblad)
Själva Salomo i all sin prakt torde knappt ha varit mera lysande klädd än kyrkoherden Flodén i Lindberg, den bekante dubbeldoktorn, synes ha varit, då han i lördags i Varberg uppvaktade landshövding Asker, som då för första gången i egenskap av Hallands landshövding besökte samhället. Hr. Flodén var, enligt ”Halland Posten”, iförd full amerikansk teologie doktors ornat med svart kåpa, rött bantlär, fyrkantig barett, silverne krage och gyllene kors. Det är annat, det, än den enkla svarta dräkt,som de hr Flodéns ämbetsbröder måste nöja sig med.
(1902-08-27 Smålandsposten)
Gustaf Flodén
Ovanstående sammandrag är endast utdrag av några artiklar från svenska tidningar vid sekelskiftet runt 1900. Det finns ytterligare ett flertal artiklar om Gustaf Flodén. För den som vill läsa och fördjupa sig i hans liv som pastor i Lindberg och Torpa kan man söka i svenska tidningar på Kungl. Biblioteket (KB) https://tidningar.kb.se . I de Svensk-Amerikanska tidningar finns också ett flertal artiklar om hans vistelse i Amerika år 1901. Se källanvisningar nedan.
Västerås den 14 april 2020
Lars-Ove Johansson
Gustaf Flodens eftermäle.
En stridbar prästman ur tiden.
Den bortgångne dr. Flodén i Lindberg.
Det har i korthet nämnts, att kyrkoherden i Lindberg och Tofta (i Halland), teol. och jur. dr. Gustaf Flodén i lördags aflidit. Detta dödsbud väcker till lif minnet af många och långa stridigheter, som knutna till Flodéns namn under åratal upprörde det göteborgska stiftet och icke sällan ådrogo sig hela landets uppmärksamhet.
Flodén var västgötabarn och ansågs ha en god portion zigenarblod i ådrorna, hvarom äfven hans seniga gestalt, svartmuskiga huvud och stickande ögon buro vittne. Efter studier i Lund prästvigdes han för Skara stift, men sökte och vann af någon anledning transport till Göteborgs stift, som då hade blide Gustaf Björck till biskop. Flodén hade på den tiden rykte för formell begåfning öfver det vanliga, för vältalighet och kraft. I synnerhet af denna kraft fick stiftet känning, från ofvan och ned igenom.
Rätt snart blef Flodén regementspastor vid Bohuslänningarna, där hans robusta personlighet fick en viss popularitet. Han skrädde inte orden vid kyrkparaden, men var heller inte bortkommen vid samkvämet i mässen. Länge kvarstod han i denna befattning, som emellertid gaf honom mycken tid öfrig, för hvilken han ifrigt pretenderade förmånliga vice pastorsförordnanden. Sådana bestodo icke alltid, och häraf kom det sig, att Flodén ansåg sig tillbakasatt, orättvist behandlad och slutligen förföljd. Hvar han drog fram, blossade strider upp, som söndrade församlingarna i oförsonliga läger och väckte buller vida omkring. Hos och emot konsistoriet rasade processer, som efterhand förgrenade sig till profana domsäten af alla slag och instanser. Flodén framstod alltmera för sig själf i sina öfverväldigande inlagor och ymniga stridsskrifter som ”en förföljd prästman”. Han trodde sig vara föremål för de svartaste intriger af en väldig kamorra,som allt bestämdare identifierades med den i stiftet rådande schartauanska riktningen, hvilken han alltmera, ju längre det led, kände sig kallad att afslöja och bekämpa. Såsom ”konsitorii skjutshäst” blef han en tid bortåt en verklig skräck för ämbetsbröderna. Vördiga församlingsherdar, som beredde sig till den sedvanliga sommarledigheten för hälsans vårdande, blefvo plötsligt krya som nötkärnor, när det ryktades efter att de kunde få ”Syndafloden” till vikarie. Ty däraf kunde med tämlig sannolikhet befaras för det första deputationer från församlingarna med anhållan om befrielse från Flodén och motdeputationer som med tack och lof ville ha Flodén kvar och vidare stora razzior om förstnämnda deputationers tillkomst. Flodén tvekade icke att låta enskilda consistories eller själfva stiftscheferna – ännu i biskop Rodhes tid pågingo de Flodénska striderna länge och väl – eller ämbetsbröder och bemärktare frsamlingsmedlemmar figurera som falska angifvare, anstiftare af mened o.d. Stod han ibland på förslag till någon befattning, men efter vanan icke fick den, så följde väldiga räfster efter den kamarilla, som med mer eller mindre skamliga medel ”motarbetat” honom, och dess förmenta tillskyndande.
Dessa nu förgångna striders detaljer kan icke vara skäl att upprepa. Säkert är åtminstone, att de Flodénska rekonventionsprocesserna i många fall gingo ut öfver sannskyldiga fridens män och förbittrade deras lif. Oförskylldt eller ej från upprinnelsen, utvecklade han sig till fullblodsquerulant, och i processandet lefde han som fisken i vattnet. Säkerligen bottnade hans uppfattning af ”förföljelserna” från början i en öfverdriven uppskattning afegen betydelse och storhet. Rätt värdesättning häraf fann han först i ett par amerikanska colleges´ uppvaktning med teologie och juris doktorsvärdigheterna. Särskildt var det honom ett nöje att uppträda i den senare värdighetens insignier, en veckrik fotsid kåpa och tofsprydd fyrkantig barett. Ett något sånär antagligt tillfälle att uppträda i denna skrud, som gjorde en egendomlig effekt i sammansättningen med silverprästkrage, försummades ej gärna.
Vid den tiden var Flodén såsom extrasökande blifven kyrkoherde i det regala Lindberg, nära Varberg, där han i sitt präktiga hem mottog ärade gäster från amerikanska colleges, inför hvilka han med förkärlek utvecklade sin ståtligaste pomp. Ungefär samtidigt inföll Flodéns 30-årsjubileum som präst, hvilket karakteristiskt för jubilaren begicks som en halft om halft länsofficiell tilldragelse med landshöfdingemiddag och extensiösa referat i otpressen af de vidtberömliga talen. Till karaktäristiken hör, att Flodén själf med den humor, han alls icke saknade och som understundom kunde taga formen af bitande själfironi, benämnde evenemanget ”westfaliska freden”. Dock, hans krig som förvisso att slå det trettioåras rekord. Mycket snart utbröto äfven i Lindberg fejder mellan herden, som icke saknade prelatensiska intentioner, och hjorden. Dessa stridigheter, som voro nog så häftiga och segslitna, blefvo dock mera lkokala än de föregående. Efterhand blefvo de något så när utjämnade, och under de senaste åren har åtminstone inte ryktet haft att förmäla om annat än frid och endräkt. Åren lade sin dämpare på kämpen.
Om också alla dessa stridigheter sätta den mest utmärkande prägeln på den nu ändade Flodénska lifshistorien, så uttömma de den dock icke. Till bildena fullständigande hör, att Flodén var sina vänners vän med samma brio som han var sina inbillade eller verkliga fienders okuflige motståndare. I umgänget kunde han, när han rätt ville, vara något af en charmeur. Mot fattiga och svaga var han ofta frikostig och hjälpsam. En förträfflig expeditionskarl var han i regel också. För skolväsen och fattigvård nitälskade han varmt och ingrep med hårdhandskar för att få dem ordnade efter sitt sinne. Slutligen förtjänar det framhållas, att han var intresserad och framgångsrik hortikultör och i synnerhet kunnig pomolog.
Med sina många goda förutsättningar och sin obestridliga om än bizarra begåfning kunde helt visst Flodén ha kommit att under gynsammare omständigheter, framför allt med en mera balanserad själfbehärskning, göra en betydande insats i kyrka och stat. Som det blef, kan han icke i eftermälet framstå såsom en af tidens märkligaste figurer men alldeles säkert som en af de märkvärdigaste bland svenska prästmän i senare tid.
(Notis i Svenska Dagbladet 1915-09-20
Avskrivet med originalstavning av Lars-Ove Johansson, Västerås)
Källa: Kungliga Biblioteket, https://tidningar.kb.se/?q=Gustaf%20Flod%C3%A9n&freeonly=1&from=1915-01-01&to=1915-12-30
D:r Flodéns sista färd
Varberg den 24 (från vår korrespondent). En synnerligen högtidlig begrafning ägde rum igår i Lindbergs kyrka, då stoftet efter kyrkoherden där städes teol. och jur. utriusque d:r Gustaf Flodén fördes till den sista hvilan.
Prestaverande voro kyrkoherden L.G. Skogmark i Hvalinge och kyrkovärden A. Severinsson. Jordfästningen förrättades af kyrkoherden J.B. Sellén i Hiskult, som i samband därmed äfven höll ett versifieradt tal. Från läktaren sjöng en sångkör ”Mitt lif är en våg….”.
Kyrkoherde Sellén höll därpå en likpredikan utgående från Koll. brefvets 3 kap. 1 och 2 verserna: ”Söken det som ofvantill är, där Kristus är sittande på Guds högra sida, trakten efter det som ofvantill är, icke efter det som på jorden är”. Till detta ämne för den anslående, gripande betraktelsen hade predikanten valt ”Söken det som ofvantill är….”.
Musikdirektören A. Malm från Laholm sjöng därpå ett solonummer, hvarpå pastorerna Albin Rosengren i Lindberg och Harald Geelmuyden från Femsjö trädde för altaret och förrättade altartjänst, därvid den förre sjöng begrafningsmässasn.
Efter ytterligare sång från läktaren fördes kistan ut till kyrkogården, där grafven redts vid den mur, som skiljer kyrkogården från den vackra prästträdgården. Här hade ett ståtligt blomsteraltare anbrakts. Vid grafven talade pastor Rosengren å de sörjandes vägnar, och bankkamrer Åke Lundgren uppläste några af redaktör Ernst Malm i Ulricehamn till den aflidnes minne författade verser.
Bland kransarna märktes sådana från kyrkoråd och skolråd i Lindberg och Torpa församlingar, en mängd enskilda församlingsbor, pastoratets lärarekår, skolbarn i Lindberg och Torpa, Varbergs kontrakts prästerskap, församlingsmedlemmar på Getterön, pastor Einar Wieselgren, förra kanslirådet Gustrin, landskamrer Afzelius med familj, prosten Holmdahl m.fl. Dessutom tillkom en väldig blomsterskörd i form af buketter både från hög och låg och särskildt lade man märke till det oerhörda antal backstugusittare, torpare och andra, som kommo med sin lilla gärd till den afsomnade.
(Notis i Göteborgs Aftonblad 1915-09-24)
(Avskrivet med originalstavning av Lars-Ove Johansson, Västerås
Några Svensk_Amerikanska tidningskällor där Gustaf Flodén omnämns:
- Svensk-Amerikanska Western Jan. 1 1891
- Vestkusten Okt. 28 1915
- The Minneappolis Journal Okt. 31 1901
- Som ovan Sep. 7 1901
- Emmons County Record Okt. 4 1901
- The Minneaplois Journal Sep.12 1902
- Som ovan Sep. 21 1901
- Som ovan Jun. 10 1901
- Svensk-Amerikanska Western Dec. 21 1911
- Som ovan Jun. 4 1891
- The Saint Paul Globe Jun. 10 1901
[1] Har inte kunnat bekräfta köp eller försäljning via
tidningsartiklar. Inge Johansson, Stamnared 33
Veddige har
undersökt fallet och inte lyckats hitta någon som har hört talas om någon
brytning av svart granit eller att det skulle finnas i trakten. Han har
också sökt på Lantmäteriets historiska kartor och tittat på alla avstyckningar
och hemmansklyvningar som finns i Lindberg mellan 1898 och 1907 och inte heller
där hittat någonting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar