Sven Thorander

 

 

Vi har haft en stor kändis i släkten.

Axels bror Otto tog sig namnet Thorander.

Otto gifte sig med Märtha Hedqvist och de fick en son.

Sonen Sven Reinhold föddes 1917.

 

Aftonbladet torsdagen den 28 maj 1981

Han var verklighetens Martin Beck

STOCKHOLM. En av landets mest omtalade polismän, förre kriminalkommissarien Sven Thorander, 64, Stockholm, har hastigt gått bort.

För den stora allmänheten blev väl Thorander mest känd för sin insats i det veckolånga bankdramat vid Norrmalmstorg 1973.

Men även hans resoluta, dödsföraktande förhandling med de beväpnade terroristerna på jugoslaviska ambassaden, där beskickningschefen låg döende, räddade sannolikt många liv. Likaså vid ockupationen av västtyska ambassaden.

INGEN SKRIVBORDSPOLIS

Någon skrivbordspolis var Sven Thorander inte. De administrativa plikter som följde med hans utnämning till chef för våldsroteln på stockholmskriminalen förmådde aldrig fängsla honom.

Dessförinnan hade han i 15 år arbetat i säkerhetstjänstens skuggvärld, som inte minst under andra världskriget kunde vara ytterst riskabel.

Det var en period av sitt liv som han var mycket förtegen om. Jag kommer bara ihåg en gång som han lyfte på slöjan. Under kriget hade han spelat en av "Knislund och Knaslund" - hemligt utsända legala "spioner" som skulle slå ned på defekter i vårt försvar.

Vid en jättemanöver i Värmland 1943 uppenbarade sig plötsligt en varm korvgubbe i vit rock, muddar och låda på magen. Hans ankomst i svinkylan hälsades med ovationer av mannarna. Korvnasaren var pratsam och fick lätt igång munlädret även på soldaterna.

Resultatet blev en rapport från "korvgubben", som hade kartlagt samtliga i manövern deltagande förband och ändamålet med hela fältövningen.

Sven Thorander hade slagit till - rapporten ekade ända upp i försvarsstaben.

Som chef för den tunga roteln på kriminalen, den som sysslar med misshandel och ond, bråd död, överraskade han mången gång även sina närmaste arbetskamrater.

När Norrmalmstorgs-dramat var lyckligt överståndet undrade huvudpersonen, Janne Olsson, om inte kommissarie Thorander ville bli bröllopsvittne vid hans vigsel på Hall.

Inte många polismän hade väl ställt upp, men Sven Thorander tackade ja.

Bara något är innan Thorander skulle gå i pension och njuta sitt otium på sommarstället i Roslagen drabbades den så vitale mannen av pulsåderbråck. Han fick välja: antingen operation eller risk för snabb död.

Polismannen, som så många gånger sett döden i vitögat, valde operation. Den fick tyvärr komplikationer: hans ena ben fick amputeras. Men han förklarade:

- På pensionsdagen ska jag sitta vid mitt skrivbord och säga adjö till kollegerna.

Det gjorde han också.

Han tillhörde de många på våldsroteln som fascinerades av biodling och kom snart på besök, linkande på protes och en käpp för att jämföra kollegernas framsteg med sina egna.

Sven Thorander efterlämnar hustrun Eva och en dotter.

Börje Heed