Lunnara 03

 

  

Falköpings tidning. Nr 76. Tisdagen den 6 juli 1954

En släkt från Trevattna

En intressant artikel i Falköpings Tidning den 11 maj, betitlad »Lunnara i Trevattna» av överlärare Georg A. Öhrnell, väckte hos undertecknad till liv en del minnen och erinringar. Detta, jämte någon kännedom om släkten i övrigt, har givit anledning till nedanstående anteckningar.

Det väl nu sina tjugo år sedan jag hade nöjet vara vännen »Emil på Lunn» behjälplig med en kortfattad utredning av hans fädernesläkt. Av denna framgår att häradsdomarens farfars farfar, Sven Svensson var född i Norra Vånga 1728. Han utflyttade 1775 med hustru och barn till Stommen i Ullene. Hans son Anders född Vånga 1765, flyttade som nygift till Floby, där han några år brukade en hemmansdel i säteriet Gunkestorp. Han återvände 1800 till Ullene och, blev bosatt på hemmanet Kartagården, där han, bland andra uppdrag, valdes till nämndeman.

Anders Svenssons son, Johannes, föddes 1811 på Kartagården, vilken han redan vid 22 års ålder fick överta efter faderns frånfälle 1833. Han var gift med Maja Lisa Larsdotter från Gökhem, född 1820. Johannes Andersson valdes på 1840-talet till riksdagsman i bondeståndet. 1853 flyttade han till Trävattna och sin där inköpta gård Stommen, vilken alltså i hundra år tillhört släkten. Gården heter i jordboken Stommen, men kallas i dagligt tal Lund, som det tros efter en hednisk offerlund, vilken skall ha funnits på ägorna i forntiden.

Riksdagsmannen på Lund hade flera barn, av vilka ett par tycks ha dött helt unga. Äldste sonen, Johan Petter, var född i Ullene 1840. Han förenade sina öden med en ”nabotös”, Anna Kristina Persdotter, född i Gåsebacken 1841. Dessa makar blev föräldrar till den nu bortgångna syskonkretsen. Som nygift brukade Johan Petter Johansson sin svärfars gård Långås i Hällestad, där de båda äldsta sönerna äro födda. 1867 flyttade makarne till hustruns fädernegård. Gåsebacken, vilken Johan Petter brukade i många år innan han 1878 tillträdde Lund. De båda granngårdarne äro endast åtskilda av ån Lidan. På Gåsebacken föddes 1867 dottern Matilda Maria, 1870 Selma Charlotta och 1873 sonen Herman.

Tre av riksdagsmannens söner beträdde studiebanan. De voro alla födda på Kartagården i Ullene, men kallade sig Flodén, antagligen efter sin nya hembygd i Floby pastorat.

Carl Flodén, född 1846, blev student i Skara 1868, tog juridisk examen i Lund 1872. Han avled endast 29 år gammal på Stommen 1875.

Gustaf Flodén, född 1847, blev student i Skara 1871 och studerade teologi i Lund och Uppsala. Han prästvigdes för Skara stift 1873, men sökte infödingsrätt i Göteborgs stift 1878. Han blev regementspastor vid Bohusläns regemente 1881 samt 1894 kyrkoherde i Lindbergs pastorat i Halland. 1901 blev han vid ett besök i Amerika ”juris doktor” vid S:t Stephens College i New York samt teologie doktor vid Trinity College USA.

Per Vilhelm Flodén, född 1848 var studerande i klass 7:e nedre i Skara, då han avled i föräldrahemmet vid jultiden 1868.

Kyrkoherde Gustaf Floden var på 1890-talet och omkring sekelskiftet en mycket omtalad prästman. Både i Skara och Göteborgs stift var han känd för sitt stridbara lynne och sin processlystnad.

Det omtalas dock även flera försonande drag i Flodens karaktäristik.

Han var sina vänners pålitlige vän och såg gärna gäster i sitt hem, oaktat han var ungkarl. I umgänget kunde han vara något av en charmör, när han ville. Mot fattiga och svaga var hon ofta frikostig och hjälpsam. En förträfflig expeditionskarl var han i regel också.

För skolväsen och fattigvård ivrade han varmt och ingrep med hårdhandskar för att få dem ordnade efter sitt sinne. Han var en kunnig och intresserad horticultör och pomolog samt omgav sin prästgård med en vacker och värdefull trädgård. Under sina senare år blev han mera blid till sinnes och ville då leva i fred med alla.

Vi återvända härmed till Johan Petter Johanssons barn på Lund, av vilka den äldste sonen, Emil, var född 1864. Han var en trygg och solid personlighet, hade i ungdomen genomgått folkhögskola och lantmannaskola samt en ritkurs för lantbruksbyggnader. Med fältmätning, avvägning och kartritning var han ganska skicklig och utförde sådana uppdrag till allmän belåtenhet. Vidare kan nämnas att han på sin tid var nämndeman, ledamot i ägodelningsrätt, skiftesgodeman och valnämndsordförande m.m. Det var alltid trevligt att träffa Emil eller hans broder Herman, då de rätt ofta kom till Floby station, ridande på sina ”stålhästar”. Båda bröderna gick bort inom loppet av ett år. Emil i början och Herman i slutet av 1942.

Den andre brodern i ordningen, August Johansson, född 1865, död 1918, var innehavare av gården Tubbarp i Trävattna. Hans son Arvid, numera pensionerad banktjänsteman, är med sin fru bosatt på den gamla släktgården Lund.

Herman på Lund hade ideella och kulturella intressen och ivrade för ungdomens fostran till nykterhet och sedlighet. I yngre år, bedrev han fjäderfäodling i stor skala, vann priser på utställningar och utgav en lärobok i ämnet. Han kunde framföra sina tankar både i tal och skrift och fick en gång tillträde till Floby predikstol varifrån han höll föredrag om sin amerikaresa på 1930-talet.

Tidigare biträdd av sin yngste broder Verner, vilken avled fyrtifemårig 1928, skötte han

jordbruket på fädernegården. Syskonen på Lund bibehöll fadersnamnet Johansson, utom två av de yngre bröderna, vilka kallade sig Lundell efter fädernegården. Dessa voro Birger Lundell född 1875, död 1948, folkskollärare i Hajum och Hudene i Älfsborgs län, samt Otto Amandus Lundell som blev den store industrimagnaten i Detroit, USA, född: 1879, död 1940.

Här hemma kallades han ”Mandus”, men sedan använde han förnamnet Otto, såsom lättare, för amerikanskt tungomål än det andra. Vi var goda vänner från hembygden och blev det än mer under några gemensamma år i Göteborg. Han var elev vid Chalmerska institutet, men älskade ej skolplugget och avbröt sin kurs i lägre avdelningen. Sedan praktiserade han någon tid på Lindholmens verkstad, innan han 1906 emigrerade till Amerika. Här prövade han på ett och annat under ett tio-tal år, innan han slutligen kom in på sitt rätta gebit.

Omkring 1916 startade han med några svenskar en fabrik, som fick namnet ”Michigan Tool Company”. Här tillverkades verktyg och hjälpmaskiner för bilindustrin. Bl. a. konstruerades här en maskin för tillverkning av växellådor för bilar. Denna perfekta maskin, som mångdubblade till verkningen per timme och är nu i bruk över hela världen. Under Lundells ledning växte fabriken snart till en av de större i den stora bilstaden Detroit. Bilkungen Henry Ford blev en av firmans större kunder och han besökte personligen Mr Lundells fabriker.

Under senaste utställningsåret i Amerika hade han också äran att få besök av prins Bertil av Sverige.

Otto Lundell besökte med sin älskvärda familj flera gånger hemlandet. Inget högmod eller några konstlade choser kunde förmärkas hos denne ”selfmade” man, och det var alltid ett nöje, att träffa honom. Han älskade sitt barndomshem i Sweden och bebyggde gården med moderna och förstklassiga hus. Sina bröder och släktingar bjöd han på angenäma resor hem till sig i Amerika. Relativt tidigt fick han ingå i den stora tystnaden och vilar nu sedan 14 år under en lummig kulle på Detroits kyrkogård.

De båda systrarne ha, oriktigt nog, blivit glömda till sist i denna uppsats.

Matilda Johansson tillbragte hela sitt liv i föräldrahemmet, där hon i flera årtionden med heder uppbar den goda och plikttrogna husmoderns kall. Hon avled 1949.

Selma gjorde sina lärospån i affärslivet redan vid dåvarande ”Sörby station”, hos den blida och fint bildade fröken Carolina Aronsson. Vid hennes död övertog Selma med en kompanjon affären som hon slutligen ensam innehade i många år, till kort före sin död. Hon var den sista av syskonkretsen, då hon den 15 sistlidne maj vigdes till gravens ro vid sidan föräldrar och syskon på Trävattna kyrkogård.

 

”En dalande dag, en flyktig stund

är människans levnad i tiden,

Och släktena skifta som löv i lund

när sommaren är förliden”

J.L---m.

Lundström